Enligt judiska lärotraditioner som finns samlade i stadgesamlingen Talmud från år 500 skulle man, om två bröder avlidit p.g.a. förblödning efter omskärelse, inte låta omskära ytterligare söner till samma mor eller söner till hennes systrar.
Utan att veta särskilt mycket om arv och arvsmekanismer hade man generation efter generation gjort iaktagelser och samlat erfarenheter och kunskaper som kunde tillämpas för att motverka effekter av vissa genetiska sjukdomar.
Vår nuvarande kunskap om blödarsjuka och genetik visar att påbuden från Talmud var i hög grad relevanta. Anlaget för blödarsjuka sitter i x-kromosomen och om en kvinna bär anlaget för blödarsjuka kommer hennes söner att ärva sjukdomen eftersom de får sin x-kromosom från modern och en y-kromosom från fadern. En kvinna som har ett anlag för blödarsjuka behöver dock inte själv ha sjukdomen eftersom hon i den andra X-kromosomen kan ha en dominant gen för normal blodlevring och män med sjukdomen för inte sjukdomen vidare till sina söner eftersom sönerna inte ärver sin x-kromosom från fadern.
På samma sätt kunde Mendel redan år 1865 presentera ärftlighetslagar genom att korsa plantor med motsatta egenskaper, t.ex. släta eller skrynkliga ärtor, utan att veta något om genernas funktion.